att laga något som varit trasigt.

jag kan bli så avundsjuk på hantverkare, snickare, bagare, sånna jobb med resultat som är så verkligt praktiska. själv ska jag viga mitt liv åt elektroniska signaler och impulser i hjärnan som jag aldrig nånsin kommer kunna hålla fram i handen. därför gör det mig lycklig när jag köper ett trasigt armband på loppis och bestämmer mig för att fixa det. tvivlar lite på min egen förmåga men bestämmer mig för att försöka… och jag känner mig som ett geni när min tillböjda pappersklämma till spänne visar sig fungera fint! är så stolt att jag nästan känner att det är något gudomligt (eller kanske bara väldigt mänskligt) med den helande kraften i händerna.