lagom till bakisdagen lägger sig gråmolnen över himlen, jag kryper ner under dem och myser. åker tåg hem och axel köper en tidning om skogen till mig på pressbyrån. skooooogen.. tänker jag och nåt längst inne i mig svarar. skogen framför det nya svarta på blankt papper och framför banbrytande scoop och provokationer. skogen. igår var vi ut som ni förstår eftersom den här dagen är dagen efter, falun by night var sig likt men lite tydligare i konturerna. inget mer dekadent hände än att dansmusiken skar i öronen, jag var lycklig och lät gå. igen kan jag konstatera vad som verkar vara ett huvudtema på den här bloggen, tiden går och jag blir äldre.

i övrigt, det vanliga - lycklig, harmonisk och tacksam, känner kärlek för de människor som omger mig. visst måste man väl förstå smärta för att kunna skriva något om livet och mänskligheten. och jag som tänker - vad är det för fel på olyckliga människor?