något jag undrar är hur det kan finnas olyckliga människor och stress och krig och panik i världen, när det finns tjugo grader i skuggan (minst!) sol genom lövverket och fåglar i holken. och min världens gulligaste hund som har egenheter och som får hjärtat att brista när han tittar på en. jag tror jag ska bli hippie och leva på kärlek och solenergi, att inte tjänga pengar är det bästa jag gjort på länge.
soliga hälsningar från dalarna
Elin
tänk att man är vuxen nu.
jag hittade tillbaka till popmusiken (inte ens den har jag haft hjärta nog att bry mig om på ett år), den riktiga hjärtkrossande popsnördheten, det är tonåren och drömmar om festivalsommar och huvudstäder och ändlösa nätter. brigitte bardot sjunger moi je joue om igen och annat nonsens som jag kanske kunde förstå om jag levde nån annans liv, i paris till exempel.
så har jag suttit här med mina drömmar om norrlandsmörker och korridorrum och kandidatprogram. jag åker inte på festival för det är “så stressigt”, jag dricker nästan inte alkohol för att det är onyttigt, jag blir trött. GODE GUD VEM VAR DET JAG BLEV. la mig på sängen och kvvvved och tänkte att jag måste kunna ta mig till paris på NÅT sätt. på nåt sätt måste det gå..
även om jag vet att det är en övergående känsla (för sånt förstår man när man blir äldre) är det idag lite sorgligt att man måste växa upp och inte får vara ung och dum för evigt. så förkrossande tråkigt det är att förstå att det får duga, under förutsättningarna så gott det går. under förutsättningarna räcker det här bra för att göra mig lycklig. as if my ass osv..NOT
jag älskar sommarlov. jag vaknade och visslade på pippis sommarsång och lusläste morgontidningen. gud välsigne dom som försöker:
don’t judge a girl until you’ve walked två månader i hennes bettskena. !!!
sexigt. not. inte ens nån ugly betty-charm i att väsa sss så spottet sprutar.
anywhere jag inte känner för att blogga om det i’m gonna call my home
känner mig innesluten. och ganska lycklig trots huvudvärk och rastlöshet och ett ändlöst regnande. jag väljer seriealbum framför skräptv och experimentbakar. slås för första gången idag av nonstressen som sommarlovet ger mig, det kvittar om jag är effektiv. gotta love life - hela eftermiddagen och kvällen sträcker sig inte längre än mellan vardagsrumssoffan och diskbänken.
p.s. det känns som om min blogg oavbrutet krymper till att handla om så lite som möjligt. snart är det bara vitt.
det börjar nånstans vid landskapsgränsen, ja när landskapet förändras och blir mer blomsterängar än bebyggelse. trädkoja, traktordamm, varenda svällande syrenbuske. det är synliga objekt utanför rutan, kulisser, saker som inte borde betyda så mycket men som förändrar mig från irriterad till lugnad. som omsluter mig, som är hemma.
cykelbana, verandabygge, en fin golden retriver.
och när jag är framme,
saker som betyder mycket i sig -
människor och djur som man älskar.
heltid. jag är så rädd att tappa bort mig själv mellan morgonrusningen och eftermiddagsrusningen. i lånade arbetskläder. på order av chefen. jag vill inte vara en maskin, en ekonomisk vinst i kalkylen. diskplockerska, kassaknapperska, förskärare, småpratsavfyrare. sovandes framför tvn resten av kvällen.
jag försökte förklara för min kollega vad jag brukar lyssna på för musik. jag gav upp i tomrummet mellan håkan hellström och norah jones, insåg att sånt som jag lägger stor vikt vid i mitt liv inte ens fanns på kartan för henne. kände att jag försvann litegrann, människor är så plågsamt olika.
i matsalen på länsstyrelsen hör jag det gnällas och klagas och konverseras. att vara oförklarligt sur så man inte orkar åka till ikea, hyra en film som tröst som är så dålig att man inte orkar se klart. att hitta en spricka i handfatet. jag är rädd för att bli 30 år!
