lera, saltkristaller, stenar, vatten.
lera, saltkristaller, stenar, vatten.
lera, saltkristaller, stenar, vatten.
inledning, analys, sammanfattning, litteraturförteckning.

jag älskar och hatar att skriva uppsats och har ingen som helst panik fast än jag egentligen borde. så mycket arbete kvar och på sin höjd tolv timmar på mig. solen skiner och jag sitter i biblioteket med bara ben.

P.S. ett år sen idag:

sista spelningen & dagen jag flyttade från falun. vad länge sen det var.
och vad vi var modiga.

livet med guldkant. 24 grader i skuggan. jag hittar en loppis femtio meter från mitt hus och fyndar två kjolar, ett linne, en blus, en klänning, en jacka och två par skor. dugligt utfall va, dom har balkong också, där dom säljer kaffe (kopp 5 kr mugg 10) där jag vill sitta på fällstolarna mellan pelargonerna och spendera sommaren. men jag ska ju flytta härifrån.

någon har tänt lampan i hisschaktet.

den lilla lampan påminner mig om att jag är en ynkrygg som inte kan hantera sanningen. och jag vill vara en ärlig människa!
för visst är det högt även om man inte ser höjden och visst är kött döda djur även om man inte tänker på det. människor på andra sidan jorden förs bort även om man biter sig i läppen och inte riktigt kan lyssna när dom ringer från amnesty för att berätta det.

two men on motorcycles pulled in front of the car to stop it, and as the car stopped a white van pulled up next to it and five men dressed in military uniforms and carrying pistols emerged, dragged Stephen Sunthararaj from his car, and forced him into the white van - he has not been heard from since.

“som på film” tänker jag.

the obstacles we build for ourselves, my love
creating decisions to make, my love
when really, it could be this easy: you and me, and house, and food

/ /

and the tears in our eyes when we ski fast in the forrest, but the choir in my chest is always stuck on the chorus, and i know it’s in me to get away from this -

though i like this the best,
i always liked this the best.

made by man / by nature

(som om inget var farligare än att vara övertydlig. visst är det fina blommor, jag ser dom från mitt fönster om jag böjer mig fram. jag tänker på kulturen som slår sig för bröstet när vi lyckas stapla fyrkantiga tegelstenar till formationer och institutioner. och på naturen som skapar blomsterträd och vårregn utan att bry sig om ifall nån gillar det. men det gör jag!!)

förälskelse är tidkonst precis som musiken. ett flyktigt nu
jag håller konsert med vidöppet fönster för flemingsbergs centrum.