och en dag ser man sig i spegeln och upptäcker att håret växt en decimeter och tänderna har flyttat sig i munnen och andra saker man inte visste om sig själv. och det kommer inte som nån blixt förrän man upptäcker skillnaden, att nu står jag visst nån annanstans. forfarande i samma lägenhet med samma vardagar visst, men människan är inte lika. små förändringar - långsamt har man bytt matvanor och favorittröjor och kommit ut på andra sidan… jag menar inte på andra sidan om några väldiga tidsrymder, det är kanske en månad. eller kanske en vecka - glömskan hör till. det är symptom på en skillnad jag tänkt på som sommartiden, men jag tror jag hellre vill kalla den umeå. jag är påväg härifrån. igen.