från mitt skrivbordsunderlägg kikar ungefär 20 lugnande blå “allt har sin tid” i korsstygnsteckensnitt. det säger allt om vem jag är. jag har skrivit klart den femtonde sidan på fördjupningen och googlar på “utilitarism eutanasi” eftersom jag ska ha redovisning om andra avenyn-andreas på filosofin.
igår åkte jag husbil istället för att dansa till housemusik. housebil husmusik.
eller som mamma säger om mig:
shit happens - to anyone else!
idag i min dagdröm är jag nicki i big love. i långkjol och låg tofs, hög moral. nu ska jag laga kikärtsbiffar åt en jättefamilj, fast jag ska frysa in det som blir över. och kan inte låta bli att köpa ett par skor. som nicki.
hej bloggen, du har missat en lång helg.
i fredags var en stor dag på flera sätt.
jag fick min första lön, och det var tusen kronor mer än jag väntat mig, och jag sa upp mig från jobbet. det var soligt också och på sätt och vis firade jag en månad med anders. firade lönen med en kjol, firade solen med en pastasallad i läroverksparken, firade uppsägningen och kärleken med tequila.
morgonen efter när jag vaknade sov tre andra personer i min lägenhet. jag cyklade till ica för att köpa toalettpapper och höll jag på att köra rakt in i loppis. barnfamiljerna kollade lite konstigt, det var hoppborg och korvgrillning, men jag försökte smälta in trots min dimmiga blick. skrattade åt loppishumorn (som vi brukar säga, en för 5, två för 20!) och köpte en väckarklocka som man skruvar upp, två ramar och två tavlor. sen cyklade jag hem och min lägenhet sov fortfarande.
osv, resten av dagen kan ni tänka er, pizza, film, somna i soffan
igår var jag hos anders. vi kollade på siljan som var grå och dimmig, och sen på en fransk film där en tjej gjorde kejsarsnitt med en sax. usch.
hej alla!
idag låg nån i min säng och övertalade mig att inte jobba, ni kanske börjar se mönstret. såklart borde alla människor välja kärlek framför pengar. så då åkte vi till röda korset och jag provade massa saker, en lila balklänning med volanger till exempel, men jag köpte bara beiga chinos för 30 kr som jag hittade i provrummet. jag tror det är min turdag.
innan gick vi förbi sjön med änderna och kolonilotterna och alla människor i solen, vi handlade osannolikt billig mat och godis på lidl.
puss alla!
steker köttbullar kvart i elva för att fira livet och min egen strävsamhet.
wow! jag tjänar pengar även fast det är skittråkigt, det är en seger.
men det är klart att det går bra när man får äta glass i solen med killen man gillar innan, och sånna saker.
varannan sekund vill jag sjukanmäla mig för det är så soligt, och dom andra sekunderna tänker jag att det är ju bra att passa på att åka dit när jag är på bra humör så jag kan ta dom med storm. jag har ingen arbetsmoral, kan inte motivera mig, vadå pengar? vill bara städa min lägenhet. jag har i alla fall missat första bussen så jag hinner inte köpa godis som tröst, för det behövs inte, solen skiner! solen skiner! solen skiner!
två minuter kvar.
en minut kvar.
nä okej jag orkar faktiskt inte förstöra den här kvällen med att åka till incestens hemort, platsen där tiden stannade, ledande i självmordsstatistiken, eller om man så vill: englamördarens hemtrakter, och allt vad dom säger. solen skiner och snart kommer min pojkvän hit så det finns faktiskt bättre saker att göra än att sälja bredband. ingen kommer att svara ändå för solen skiner ju. så nu har jag missat bussen. puss.
idag var jag på konstkursen, jag var ensam där och pysslade lite och pratade med min fröken, men efter en timme tog jag bussen tillbaka. genom fönstret på bussen såg jag en räv, den sov inte, den var död :(
sen åkte jag förbi gården där det står en skylt med tuschtexten “vi har flyttat, 6 km” och en pil åt vänster. jag känner igen mig i den, det är ju en sån grej som jag skulle kunna göra. skriva en skylt för att säga att jag ha flyttat istället för att ringa och berätta om det. skriva om det i min blogg kanske.
men det var ju en bra dag, idag har jag lärt mig how to make a flapping crane. och solen.
“Circumstances make me.” Take a good look into yourself, and if you love Things and the power and the plenitude of Things better than you love your own dignity, human dignity, Oh, say so, say so! Say it to yourself, and abide by it. But do not blow hot and cold in one breath. Do not try to be a social reformer and a respected possessor of Things at the same time. Do not preach the straight and narrow way while going joyously upon the wide one. Preach the wide one, or do not preach at all; but do not fool yourself by saying you would like to help usher in a free society, but you cannot sacrifice an armchair for it. Say honestly, “I love arm-chairs better than free men, and pursue them because I choose; not because circumstances make me. I love hats, large, large hats, with many feathers and great bows; and I would rather have those hats than trouble myself about social dreams that will never be accomplished in my day. The world worships hats, and I wish to worship with them.”
Voltairine de Cleyre, 1910
appropå bla bla bla:
studenten.
med dresscode vitt handlar det om 0% personlighet, kreativitet, och andra positiva ord utan endast om den naturliga tjejen och att göra det på rätt sätt.
jag blir trött och vill smita.
kolla på miiig kolla på miiiiig jag tar studenten och det är once in a lifetime säger den
det förstod väl ni också att en tandblogg är det minst inspirerande man kan ha.
jag har fått penicillin för min visdomstand, jahaa
jag har fått räls, jag äter mat som man inte behöver tugga.
jaha.
jag ger upp, detta är ingen temablogg.
igår på jobbet ringde jag en man, ca 40 år. han ville inte köpa bredband, men han ville sälja 33kvm judomatta. jag avböjde vänligt och skrattade.
någon har städat min lägenhet, jag hittar ingenting men tack ändå.
ikväll ska jag bokatvättid och tvätta alla hundra kemtvättsklänningar i hopp om att hitta någon jag glömt. min garderob består endast av klänningar i konstiga färger och material, uppsydda lite hastigt, som endast går att använda vid ett tillfälle och sen aldrig mer. försöker bättra mig.
jag ger upp, hur inspirerande blir det egentligen. bla bla bla. orkar inte ha en blogg. hejdå.
vänj er vid tanken, välkomna till min nya tandblogg.
här skriver jag om allt från min visdomstand som jag skyller på för att inte gå till jobbet, till om jag kommer sakna min snart utdragna framtand och vilken färg jag ska ha på tandställningen. jag har aldrig haft tandläkarskräck men nu förstår jag varför. det allvarligaste jag gjort är att fylla en tand med plast som smakar banan.
okej nu börjar jag.
imorgon ska jag ringa till tandläkaren och säga att jag har ont i min halft utvuxna visdomstand (tand 48 på tandläkarspråk) så att det är svårt att gapa, svälja och sånna saker. tandläkaren kommer antagligen svara:
“Om visdomstanden inte kommit fram, eller har ett lite komplicerat utseende enligt röntgenbilden, får man gå igenom en mindre operation för att ta bort den. Operationen görs genom att tandläkaren skär ett snitt i tandköttet så att det ben som täcker visdomstandens rötter blir synligt. Med en borr avlägsnas så mycket av benet att en del av tandens rotsystem syns. Ofta får tandläkaren också dela tanden innan den kan tas bort.”
inte för att det är mina vanliga manér men jag kommer svimma med telefonen i handen och sen fortsätta med mina tycka synd om mig själv-rutiner: sova länge, sjukanmäla mig, se allt som går på tv, äta världens onyttigaste mat, känna mig tung i huvudet och sen somna igen.
:(
and he said: hey! are you talking to me?
or are you just practicing for one of those performances of yours?
laurie anderson och en lookalike:
idag pratade jag med kille som spelar i ett band. dom håller på att spela in en skiva som höll på att bli världshistoriens bästa sa han. deras producent var nöjd också och hade sagt att dom verkligen “hittade kuken i varje låt”. det kanske är det som är felet med llp, det är inte mycket till kuk i nån av låtarna. jag menar allvar. vad är egentligen problemet, över 50 000 spelningar på myspace, och så får man ändå dåligt självförtroende? på något sätt slutade vi tro på rätten att göra vilken musik man vill, även fast det var det enda vi (jag) kände förrut. det är svårt att tro på sig själv, svårt att tro på andra, och lättast av allt att tro på dom tveksamma blickarna och dom lite hånfulla skratten. dom kan man ju liksom inte säga emot. snart kommer nästa ep och då har vi förhoppningsvis lyckats stryka bort osäkerhetsrynkan i pannan och ställt foten där den ska stå. så det borde inte vara dåtid egentligen. egentligen.
stackars stackars mig
sov jättelänge i onödan sen gick jag till ica och köpte glass och halstabletter och honung och fryspizza.
det är lov - jag är sjuk - jag måste jobba.
nu ska jag ta bussen dit och köpa en febertermometer på vägen, så jag kanske får vara hemma någon annan dag. får se. stackars.
råkar vara så att jag börjat läsa jack av ulf lundell, och att jag kanske lyssnar på en låt med bob dylan. jag vidgar mina vyer, och har bestämt mig för att inte avfärda saker utan att ge dom en chans. förra veckan och lite innan det var det gammal “alternative rock”, så den här veckan är det till exempel nittonhundratalets mest romantiserade grabbar.
jack: tvskärmarnas paralyserande dödsljusfår mig i alla fall att stänga av tvn, hare krishnahimlen får mig i alla fall inte att börja knarka. jag lugnar mig och bestämmer mig för att ta det med ro, dom inihelvete fina brudarna med gungande bröst och sånna saker. då gör det mig glad och inspirerad på det stora hela.
såklart gillar jag fortfarande inte bob dylan, det är bara ett test och resultat är samma som alltid: jag förstår inte. och sen blir jag mitt vanliga jag igen och beställer böcker: drömfakulteten, blonde och liv strömquists nya seriealbum. som ni förstår, det är kompensation.
p.s. idag åt jag våfflor utan att veta att det var våffeldagen. måste ha det i blodet eller något.
glad påsk
och i vanlig stil:
ikväll ska vi ut. jag har en ny klänning och kvällens stilikon är alla karaktärer i alice i underlandet.
det blir antagligen bra. puss alla.
idag klev jag av bussen vid ica istället för att åka hela vägen runt. det var roligt och jag kände mig på rätt väg som spontanhandlade en middag. så jag andades in stämningen där, det luktar nyinflyttad för jag brukade gå mellan hyllorna där i timmar. typ. välja. sen jobbade jag och ringde, men för första gången var det varken roligt eller tråkigt. jag minns inte ett enda samtal, på ett skönt och befriande sätt. dom ansiktslösa rösterna har slutat förfölja mig. … …
magasinet novell: jag blir såklart kritisk från början när en tiding som bygger så starkt på anti-hype har över femhundra medlemmar i sin facebookgrupp innan första numret ens släppts. innan dom ens hade en riktigt hemsida. nu har dom en riktig hemsida, och jag förstår ingenting:
http://magasinetnovell.se/ vad gör sandra bullock i jeansjacka där på en gröntonad bild? är det post-post-post-ironi så många gånger om att det är tillbaka på noll igen, är det en sån tidning det ska bli? fick veta sen att det är dom från ondskan som gör den. jag orkade inte ens läsa ut det enda numret jag någonsin köpt (med johan tuvesson/nicolas makelberge på omslaget, gosh!!). 4 januari 2007: “nä ondskan alltså, bryr sig mer om namnen på framsidan än vad som egentligen står i intervjuerna.” INTRESSANT att se på vilket sätt dom tar itu med icke-hypen när deras gamla tidning var motsatsen.
men jag kanske ska göra det tydligt att jag inte är någon hater utan ser fram emot första numret, även om jag inte är medlem i facebookgruppen. och att jag såklart bryr mig lite mer än vad som är sunt. och: sova
håkan hellström ska släppa sin skiva på usb-armband. framtiden är här!
antagligen sommarens hetaste accessoar:
allt handlar om framtiden - och hur intressant är egentligen dagtiden? eftersom alla drömmar handlar om var man ska bo eller vilken balklänning (nej men typ) så är det inte direkt så att jag tänker på vad som krävs egentligen. att jag skriver det där arbetet om vetenskapsteori då och om nigeria och en essä också just det och en rapport om islamska revolutionen i iran! det känns som att jag utbildar mig när jag lyssnar på en ny låt eller ser en youtubefilm och läser jag en bok är jag ju faktiskt snart geni. appropå duktighet, diska är inte ens att tänka på förrän i sista sekunden, i helgen ska jag ha kalas men fram till dess fortsätter jag koka pastan i samma kastrull. vet inte. vad jag väntar på.
proppar hjärnan full av sorgliga saker:
och hela tiden i bakhuvudet den krävande kvävande säljrösten. jag är inte direkt någon talang, jag orkar inte tränga mig på.
sorgligt är skönt för då får man grina under täcket med en anledning. det är söndag. meningslösheten. jag antar att ni känner lika ibland.
två gånger senaste dagarna har jag fått frågan: vad har du för intressen? då önskar jag att jag gillade nått enkelt men speciellt, typ sport. snart borde jag i alla fall kunna utöka mitt svar (ööh… musik…) med: att träffa nya människor! det är det enda jag gör den här veckan. dom som säger att man blir som man umgås har säkert rätt, jag känner mig som en positiv tjej med automatiskt leende.
dagens nya människor: lugna tonårstjejer på min konstkurs
dagens händelse på onoff: en kille från microsoft hälsade på och säljaren, småbarnspappan, “xbox-gurun” fick ett spel som inte har släppts än! han sa “skämtar du eller!?” och svävade på moln. hon som jag jobbar med sa att han ändå inte skulle hinna spela det innan det kommit ut eftersom han har småbarn, att han hade långa rader med inplastade spel hemma. men har var glad ändå.
dagens tangenter: 0 och enter, på onoff har dom ett hopplöst datasystem i kassan, som heter anITa (liksom..), det känns som en kvarleva från ett annat millenium. för att sälja en vara måste man trycka på enter mer än femton gånger, i olika kombinationer.
ja HEJ jag heter ELIN PÄRSSON och jag ringer på uppdrag av TELIA, har du tid en stund?
känns som om jag inte pratat avslappnat och ärligt med en människa sen.. evigheten. det här har varit mitt livs jobbigaste dag, typ. jag har haft stressont i magen sen jag vaknade för sent - tio minuter innan min praktik började imorse. och ikväll sålde jag antagligen sämst i hela hofors, coacherna var “du behöver bara ha lite självförtroende!” och kom-igen-tjejen-klapp på ryggen. gode gud.
det omöjliga hände: en lyckad kväll och en lyckad första dag på jobbet. success!!!
MIN MOBIL FUNKAR INTE
så för den som vill nå mig så går det inte
imorgon slutar lovet och istället börjar min efterlängtade praktik på onoff… ehhh
igår var jag på konsert (men inte med anna järvinen). det var sittplatser så man vickade foten i takt, på sin höjd skrattade lite åt mellansnacken. det var väldigt bra! kunde inte alls förstå dom som ville stå upp och dansa. sen var jag på phone me och tänkte mest på att ljudnivån var för hög. sen åkte jag hem, låg i sängen, och lyssnade på dom som fortsatte partyt någonstans i huset. ikväll är det fest igen, men inte så farligt, på sin höjd “ta en öl” ungefär. jag ska ju upp och jobba imorgon. och det här är månaden jag fyller nitton. nu ska jag borsta tänderna och gå till ica och köpa ingredienser till en paj!
men jag gör mycket för att behålla ungdomens glöd: sover till halv ett, glömmer att äta frukost osv x 100
16:01
mmm god paj. och att göra en paj är inte bara en paj. som i sex and the city: det är en symbol för kvinnlig huslighet. men så vuxen är jag ju ändå inte. mina osthyvlar och potatisskalare har köttsår i plasten för att dom alltid ligger i vägen när jag råkar slå på fel platta.
jag har fått jobb och har ägnat lovet åt att återuppfinna mig. jag jobbar mot att bli elin och framgångsrik inom telemarketing. efter två dagars utbildning känns det oväntat bra och jag gillar det, kanske eftersom jag fortfarande inte ringt mitt första samtal. imorgon har jag tagit ledigt för att jag ska se anna järvninen och gå på phone me. det ska blir roligt! nu ska jag äta ägg och se på film.
dagens stilikon förresten, desdemona i pip-larssons:
Jag älskar att köpa tidningar. Det är lite som Carrie i Sex and the city, som köper Vouge istället för lunch men för mig handlar det oftast inte om just Vouge. Så ofta jag kan smyger jag in på Pressbyrån och luktar på pappret, känner på dom blanka sidorna. Pulsen ökar för jag tror att jag ska hitta den perfekta tidningen, just den här gången. I min del av landet är faktiskt jakten på den perfekta tidningen en jakt värd namnet för någon som inte nöjer sig med Veckorevyn eller Fiskejournalen.
Hösten 2006 köpte jag mitt första nummer av Bon och jag kände det på mig, hjärtklappningen var där, jag hade hittat DEN. Det var en sorts intelligent skönhet jag aldrig tidigare fått plats med i väskan. Det har varit ett långt och stadigt förhållande, förra våren blev jag prenumerant och jag har älskat och vårdat den ömt.
Men det har börjat förändrats, och sen förra numret är det officiellt. Mer mode, och ett nytt blingat teckensnitt. Nu läser jag senaste numret och efter 50 sidor känner jag mig bara irriterad. Istället för att vara ett kreativt flöde av konst som blev mode som blev teknik är innehållet kategoriserat, det är bon mode, bon art och bon future. Det kan jag i och för sig stå ut med, men vad jag verkligen inte klarar är en annan liten detalj som vänder upp och ner på allt: inne- och utelistorna. Det finns en anledning att jag flyttade blicken från tjejtidningshyllan och den är INTE att jag vill veta att jag inte borde klä mig i kycklinggult. Ett repotage som fastslår trendens död följs av årets viktigaste konsttrender, 2008. Plötsligt känns den kreativa ambitionen så krystad. Det exklusiva känns ointressant exkluderande och skönheten så ängsligt poserande. Bon blir näsan i vädret, men med en flackande blick och fingret som känner åt vilket håll det blåser, och det är det sista jag imponeras av. Högst upp på bon futures-innelista: “Nu har det blivit dags att intressera sig för intelligenta människor som verkligen gör intelligenta saker.”
I och för sig handlar det kanske inte bara om det. Kanske är det jag som blivit äldre, eller förstått hemligheten bakom blanka sidor. De är som alla andra - bara med lite mindre friktion, lite mindre motstånd. Nej, jakten på den perfekta tidningen fortsätter och min senaste förälskelse är nyaste numret av Glänta, ett temanummer om underjorden. Ola Nilsson text “Trick” vill jag läsa varje kväll innan jag somnar, och den handlar inte bara om att köra tunnelbana, utan också om vad som är problemet med Bon:
“Vem tror på geniet idag? Livsstilsflocken. Den köpstarka medelklassen. Där har vi de verkliga konstnärssjälarna, och de är det tillsammans. Genier i flock.
Medelklassens gentrifikation skulle man kunna säga. Det här är inte platsen för en genealogisk undersökning av gentrifikationsbegreppets tillkomst, men den som gör en sådan undersökning kommer att förstå varför ‘underground’ inte längre är användbart som begrepp. Inte för att dess historiska betydelser och funktioner har gått förlorade, utan för att det redan används av en majoritetskultur.
Intressant nog finner jag alltid att det är företrädare för denna majoritetskultur som avvisar förslagen om en formaliserad litteraturkanon. Jag vet att det går för fort här, men de jag kastar mina invektiv efter är som en gas och måste behandlas därefter. Jag är som en gammal punkare som utan att skämmas skriker DE och SYSTEMET utan att någon egentligen förstår vem jag pratar om. Men om vi betänker vad reklambyråerna säger när de tilltalar den köpstarka medelklassen, så framgår det snart att lockropen är utformade för att kalla till sig människor som formar sina egna liv och som skriver sina egna regler. De som lever utanför boxen, som det brukar heta på copyrightspråk. Eller genier, som det heter på konstspråk. Just de som vill riva ner kanon och etablera en undergroundkultur. De nya genierna är för svaga för att åstadkomma det som varje undergroundkultur gör, nämligen att induviduellt skapa en stil som genom sin autodidaktiska karaktär alltid bryer av, men också kommenterar, en kanon.
Autodidakt betyder att lära sig själv, men det borde innebära att hitta sina egna auktoriteter och lära av dem, och inte göra sig själv auktoritär. Att hitta auktoriteter och lära av dem har inte de nya genierna tid eller ork att göra eftersom de lägger all möda på det arbete som gör att de har råd att köpa sin livsstil. Fast auktoritära är de.
Cirkeln kanske sluts då konstnärerna själva blir forskare och underjorden görs tillgänglig och handikappanpassad så att alla får sin rättmätiga möjlighet till genialitet. Eller så är detta kanske den enda strategin för en konstnär då de mänskliga rättigheterna har förändrats till att bara handla om allas rätt till lika genialitet: att lämna underjorden och lagskrivandet och i stället verka inom instutionerna och bli vetenskap eller mediefenomen.”
—
jag är i djurås och hittar fortfarande upp för trappan med alla lampor släckta. men nu kanske jag ska sova ändå.
11:56
självklart finns det fortfarande saker att älska med bon. att dom tipsar om det här:
http://wefeelfine.org/
nyss gick jag till preem bara för att jag längtade efter dessa:
BUMLINGAR, SALTA/VANILJ
SOCKER GLYKOSSIRAP LAKRITS SALMIAK BIKARBONAT KOKSALT FÄRGÄMNE: E100 E150c E153
annars kan jag inte bestämma mig om jag mår bra eller dåligt. om jag gör något roligt av min tid eller bara njuter av att slippa tänka. tänker att jag ska städa och plugga, men det har inte hänt hittills. jag minns inget av vad jag gör med dagarna. det är kanske sån man blir av den här sortens kost i flera dagar: lösgodis och euroshoppers snabbmackaroner. ganska roligt men det innehåller väl egentligen inget.
och för stalkers och övriga intresserade:
nu ligger min lägenhet blottad.
