den senaste google-sökningen som ledde till denna blogg var “dam som försvann”
men jag försvann ju inte,

http://moreaboutbuildingsandfood.blogspot.com/

http://open.spotify.com/album/7iuBgb8bbBcK91zospMebt

regression kallas det

en sån konstig blandning av alla liv det blev. åt stuvade makaroner och falukorv till söndagmiddag, dansade på scenen i fem sekunder på reggeaklubb igår som jag minns det (blev sen utknuffad i kulisserna och beslutade att jag skämt ut mig nog). målade med olja för en halvtimme sen, uppfann en ateljé på mina 17,5 kvm, staffli fick det bli på insidan av dörren. drog aldrig upp persiennerna idag och ägnade mig (inte ensam) åt konstant intagande av föda. dessa händelser representerar motstridigt nog vad som varken kan ses som ett fullt nyttigt eller onyttigt liv, varken tillfredsställande eller otillfredsställande. nej visst är det svårt då att skriva något verkligt om saker och ting, de e la inte riktigt varken eller.

dikotomi är alltså temat i tanken, och kanske finns det ändå ett motsatspar i vilket jag kan tänka mig att positionera mig: här är motsatsen till ordning & reda..

skulle jag vara en frukt skulle jag vara ett äpple. har aldrig nånsin känt mig mer som ett äpple tror jag!

utan att vara särskilt superspännande har det mesta återgått till att vara bara bra, tack. igår var jag på spinning för första gången i mitt liv, svettades utomjordiskt mycket men tog mig igenom. duktigt va och vet ni vad som mer är duktigt: varje morgon intas havregrynsgröt med linfrön och kanel, det är typ dagens bästa mål, längtar ibland till morgonen bara därför. imorse gick jag upp kl 8 (tidigt) utan att ha nåt särkskilt att göra, har inte gjort nåt särskilt sen dess heller, bara lagat superköttfärssås som kanke till och med är värd att kallas bolognese - med rödvin och rotselleri. känner sen lyckan över att äta falu rågrut. så gott med några ostskivor på!

känner för övrigt att jag är i mitt esse i min nya studiesituation. jag kan ju prata i timmar om tv-serier och undrar om jag inte höjde rösten i överkant i sex and the city-analysen igår, helt enkelt tog över diskussionen! det är ingen vanlig fundering i mitt huvud så jag låter den passera. typ.

if i could just leave my body for the night

inventerar mina ägor och den faktiska MÖJLIGHETEN att flytta in på 8kvm. slutsatsen = jag älskar att äga. hittar 14 sorters nagellack hos mig som inte ens brukar använda det sen jag flyttade in. blir utmattad, försöker slimma mitt livsbagage till en snigels så att jag elegant kan glida omkring. men runt mig drälllller det av prylar, väller ur varenda gömma. ur en anti-konsumtionssynpunkt, är det inte bättre att behålla mina 14 sorters nagellack än att behöva köpa nya nästa gång jag får för mig?

slänger det snorgröna som jag aldrig använt och ett av mina två laxfärgade, det som har torkat.

20:33
fem minuter senare, tar mig samman och slänger alla utom tre. bestämmer att tre nagellack är rätt lagom för nån som aldrig använder nagellack..

det nya året började som vanligt, med förändringsmani.
kastade ut några krokar och halade in.. en idé om att flytta in i kollektiv.
var där utanför idag och hittade en kulle med fasligt fin utsikt.

fick höra till morgonkaffet att vargjakten startat. fick höra till lunch att den var över, ja mer än över! dom hade ju skjutit för många!

mellan det, lekte i snön och var mer än tio år yngre. vrängde dimensionerna och gömde mig under en båt. i en snödriva med nyvunnen lekkamrat/snöängel. (& när jag skriver detta tänker jag, eternal sunshine of the spotless mind. berättar mitt liv genom andras berättelser.)

har för tillfället bytt skepnad, jag surfar genom galaxerna som SUPER MARIOOO!
det är inget fel att spela spel, det är väl precis som livet självt. bara lite mer tillfredsställande och självklart.
sen antar jag mer och mer nån bloggkritisk anda, hur omodernt det än låter. vill att 2010 ska bli ett mindre självupptaget år.

men sinnessjukt, folk kan ju tro att jag är mytoman eller saknar självinsikt som klagar och ångestar men ändå helt mirakulöst klarar varenda tenta. trodde jag äntligen skulle få lära mig en läxa & faktiskt göra en omtenta men icke! 0,5 poäng över g. omg. mitt öde är att glida genom livet på ett bananskal, och sakna studieteknik.
nån har technofest ovanför? det är ju givet, klart dom ska ha det nu när jag ska pressa fram en egen fördjupning i samtida arkitektur 3 hp på knappt ett dygn (det löser sig). visst är det alltid precis då grannarna visar sig från sin sämsta sida. tänk tänk tänk. vill göra det till en konkretisering av mitt mentala tillstånd. det låter dunk dunk dunk.

rapporterar för övrigt från 20 minusgrader! med pälsmössa på huvudet, over and out.

pepparkakemiddag. så mycket energi som går åt till onödiga saker som att vara irriterad. eller att hålla sig varm,
den vita invasionen kom och la sig. minus tolv. mennnn kan vi int bara dra hem snart.

Nåja, dam och dam - men jag alltså. I fjol vid pass så här dags steg en sådan i land på Indiens kust, med ett fast grepp om skrivmaskinen (och portmonnän). O, så hon skulle skriva och berätta och brodera och lägga ut! Andra må ha skildrat Östern politiskt, geografiskt, sociologiskt, antropologiskt, men hon skulle skildra det egocentriskt. Hon skulle ge Östern i svettigt grodperspektiv, med allt vad som händer ett vitt fruntimmer bland ormar och fakirer och kinesiska svalbon. Hon skulle opp på Himalaya och ner i exotiska matpytsar, hon skulle se svenskt på kackerlackor och heliga kor, hon skulle tassa i tempel och vricka i ricksha och måhända röka en liten opiumpipa, allt för läsekretsen. Hon släppte på glimten i ögonvrån, och gick i land.
Jaha. Och vart tog människan vägen?
Fråga Vecko-Journalens redaktör, denne hårt prövade djuping. Ett par månader senare satt han med ett telegram i sin hand, och där stod:

“sorry lost all sense of humour”.

jag köpte barbro alvings “älskar att resa” för en tia igår, utgiven 1962, med fint mönster på omslaget. har burit den med mig sen dess, när hände det senast med ett stycke text liksom. !

Första resan

Detta handlar om mitt livs första längre resa. Det handlar också om kläder.
Kläder, säger kvinnorna med något skrämmande i rösten. Tänk vad kläderna betyder för ens personlighet! Tänk på den andliga balansen som ingen människa kan hålla med korvar på strumporna. Tänk på alla de avgörande romantiska ögonblicken i ens liv som man kanske hade sumpat om man inte hade varit elegant och modern och sådan så folk vänder sig om, fast diskret.

så börjar den, resten får ni läsa själva!

http://open.spotify.com/track/6AZECWZaN4NoMP8fpEISUX

är det inte världens finaste text…

tenta imorgon, min suckande barm längtar så innerligt efter julmys.

passar på en helt vanlig måndag att slå rekord i vakna timmar. vaknade igår ca 10.30 och har inte sovit sen dess! passar på en helt vanlig måndag att ha kalasvågigt hår, sov (inte) med flätor i håret som på natten innan min födelsedag när jag var liten. hade varit fint om jag kunde inbilla mig att jag låg och skruvade mig förväntasfull… men nja. & vi passar på en helt vanlig måndag att hjärtligt lova varandra att inte flytta ihop i februari, och absolut inte i en fräsch tvåa med gåingarderob och balkong i söderläge. nej tack!

älskar konst

still life with aspargus, 1697

självvalt ensam hemma ikväll. mmmm. sweeet as sugaaaaar känns det.
jag firar med sockersött tema.

1.
Sätt filmen på nedladdning
http://thepiratebay.org/torrent/5145259/500.Days.Of.Summer.BDRip.XviD-ARiGOLD.avi

2.
Handla

100 g margarin
1 dl socker
1 msk sirap
2,5 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 msk vaniljsocker

3. Sätt ugnen på 175 grader. Smörj en plåt eller lägg på bakplåtspapper.
4. Lägg alla ingredienserna i en bunke och blanda samman dem till en smidig deg.
5. Rulla ut degen till 3 fingertjocka längder, nästan plåtlånga. Lägg dem på plåten och platta till dem något.
6. Grädda i mitten av ugnen omkring 12 minuter. Skär längderna i bitar medan de är varma. Plocka isär kakorna när de svalnat.

avnjutes med en stor kopp te för ultimat mys

väcktes kl 06:59 av wuthering heights på sinnessjukt hög volym. så bra!! somnade om.

http://www.zshare.net/audio/6855009828dffa5f/

dessutom städade jag köket också. så himla bra gjort.

1919 / 2005

asså robotar verkligen? vi har seminarium om krabaten till höger imorgon, borde ju charmas av hans jätteögon men nej. tror jag bara gillar robotar som kitsch, dystopier, ungergångsmaskiner. disneypaketerat känns det bara boooring. snoozade bort “beräkningsbarhetens gränser, tids- och rumskomplexitet” som jag kan lägga femman i min ficka på är långt mindre avantgarde än vad dom kunde drömma om för 100 år sen. fin titel men boring. och punka.

men innan mörkret lagt sig lyssnar jag på nutid, snöflingorna singlar väl i takt.
sova äta fördriva äta sova, skönt under täcket. trögheten. på den nivån att lycka är ensam mamma söker-finalen (ulrika & lasse!) och betapetrankingen som skjuter i höjden. lyckan är trög.
tänk att en tolftedel av livet kommer att vara november. kommer liksom alltid vara trist också. det är så lätt att glömma bort det och tänka vad är det för feel på meeej (är det fel på mig?). underbaraclara skriver att det är mänskligt att va trött. jag tänker att det är ok att inte hitta på så mycket, det är väl ändå upp till mig om jag vill minnas livets meningslöshet eller lyckas förtränga den med typ.. aerobics. & får ändå lite tröst av det.

nutid

jag är så duktig.

upp klockan sju och tar en promenad innan jag cyklar ner på stan och kapar topparna. bort med friss och trista längder, effektivisera glansifiera! äter hoppysslad müsli till frukost med färsk frukt i innan det, och ännu innan det har jag legat i sängen och lyssnat på mina lyckoövningar. 5 timmar i skolan, är engagerad, räcker upp handen. åker hem och lagar storkok, lägger i lådor, går på yoga, äter dinkellimpa.

lyssnar på nina simone efter allt och är inte vidare postkolonial när jag nästan måste grina lite, för jag tänker kanske bara för att hon är svart och sjunger sorgligt och vackert att hon måste förstå sig på slavery. fast istället för kedjor eller vad det nu var, att gå runt och bära på vardagen. varför jag tycker det är så sorgligt att ta hand om sig vet jag inte, rutinen kanske. slå in det i sig, effektivisera den. buhuhu, tröstar mig med att okynnesäta världens godaste dinkelbröd. och med en blick på mitt jättestökiga oduktiga rum.

tänk för att ja vill väl också skriva min historia.
det är tisdag och snart kommer nog axel hit och steker pannkakor och spelar betapet tills våra tävlningsnerver nästan tar kål på varann även fast vi är i samma lag. det är mörkt ute nu, överlag - gräver så djupt utan att hitta nåt. klev på en kniv. vardagsliv.

pas

På en vackert belägen ostörd innergård med bästa läge öst på stan i Umeå centrum ligger fastigheten Laxen 18, adress Storgatan 92. Runt området finns rika möjligheter till rekreation och friluftsliv med Ume älven och centrum bara några minuter bort.

67 fräscha kvadratmeter ÖST PÅ STAN ringer dom och erbjuder. man dör ju lite, tack och lov har jag en rationell pojkvän som tackar nej pga hög hyra. vadåå pengar, vad e deeee jämfört med en fin trea öst på stan, vad e de jämfört med en dröm. men nej. nu ska jag ägna mig åt det bästa tunnelbacken har att erbjuda av rekreation och friluftsliv, mata änderna i dammen vid sjukhuset med överbliven baguette innan solen går ner.

har ägnat senaste dagarna åt två biofilmer, en förmiddags modeseminarium, grundkurs om amnesty, introducerats i en åtta veckors studie i lyckoforskning, studievägletts och fått blankett för studieavbrott, gått på föreläsningar, skrivit labbrapport, film tv musik mat sömn. dygnet runt utforskat varenda vrå av människan jag kommit att nästan dela mitt liv med, druckit kaffe på världens finaste café. ne men vad jag vill komma till. jag finner mig själv vara tidernas största JA-sägare, hoppar på vad som helst - som nästan exakt ett år tillbaka vill jag skriva:

nu bor jag här förresten. jag har blivit en annan och försöker förstå mig på den nya, det tar tid och kraft. pendlar mellan frosseri och total avhållsamhet som om det är något jag försöker få mig själv att glömma.

det kanske är dags att lugna sig. eller kanske inte.

hej bloggen!
jag är dålig på att höra av mig.
det är mer än skymning här, och klockan är inte ens sju. jag har efter en hel eftermiddag på stan äntligen lyckats investera i en duglig kofta. (vintern kommer!!!)
för övrigt funderar jag på att byta bana, tappar så snabbt intresset för den generella människan i översiktliga kursböcker. så sugen på detta (men vidare, verkligen?) vill gärna ha respons, vad ska jag göra med mitt liv! har inga högre tankar om studievägledare men jag antar att jag ska gå dit nån dag.

det är inte för att vara taskig jag inte hör av mig, utan för att livet på nå vis är fullt, precis som mina 17,5 kvadrat som så orimligt snabbt blir stökiga igen.

p.s. kolsvart nu

The dark powers, the mayflowers
The roads on which we travel
How he told me no and how my young heart broke
And how a cold new world unravelled

minusgrader inatt. jag känner för vintern som nåt himla test (inte tentan i eftermiddag), som en mörk matta, en ockupationsmakt som smyger sig närmare. stelnar till framför tv4-vädret. jag drömmer om ett litet bo att krypa ner i, och menar då inte en ny halsduk utan en tvåa nära stan. jag känner mig borgerlig i denna röda stad när jag drömmer om öppna ytor, utsikt och mjuk tvåsamhet. känner inget när jag tänker på mitt livs minst oförberedda prov om fem timmar. jag kanske skulle ta och sätta upp mina sommargardiner vita som snö nu. puss och kram.

andas

hej hela världen imorgon har jag uppkörning. det enda jag kan se framför mig är att kugga, grina i bilen och sen gå hem och boka uppkörning i robertsfors om en vecka eller så, där 96% blir godkända. skönt att ha en plan b så slipper jag vara nervös. not.

till alla krokiga själar där ute
stressen är överjordisk, jag håller farten framåt med nyttig mat och 20 minuters powernap, klagandet läcker ändå ur munnen, social skandal och skavsår i öronen på omgivningen!

en sak som är rolig tycker jag är 00talssammanfattningarna som börjar dyka upp. visst är det fascinerande att vara med när det levda livet ska listas och klassificeras och arkiveras! http://nollnolltalet.se/
själv har jag inte tålamodet att skriva egen, det blir bara omöjligt orättvist och fel. jag tror jag är väldigt inne på nostalgi för tillfället, sextiotal och sjutti och åtti med för den delen, tycker plötsligt att musiken är mer värdig när man upptäcker den 20 år senare, och blir så trött av den moderna tiden som går. så ja menar! spännande! snart är nuet också nostalgi! snyggt inslaget i behändig 10årsram! eller, går det verkligen att sammanfatta ett decennium och behöver man inte typ ett såll av 20 års glömska för att få en trovärdig lista? återstår att se va va va va

jag kan i alla fall bjuda på världens finaste tröstlåt, från ett helt annat decennium. har den hållit i 50 år lär den väl hålla 50 till:
http://open.spotify.com/track/7tf1VzWvpHm69pjB5t6dmY

förbjuden fordonstrafik fonetik
diken sensoriken C - S - N
CNS ja e less

perception jon situation-ism
modernism dualism duellant
formant trafikant är det sant?

a a o o i i e
corbusier
ge mig mer