passar på en helt vanlig måndag att slå rekord i vakna timmar. vaknade igår ca 10.30 och har inte sovit sen dess! passar på en helt vanlig måndag att ha kalasvågigt hår, sov (inte) med flätor i håret som på natten innan min födelsedag när jag var liten. hade varit fint om jag kunde inbilla mig att jag låg och skruvade mig förväntasfull… men nja. & vi passar på en helt vanlig måndag att hjärtligt lova varandra att inte flytta ihop i februari, och absolut inte i en fräsch tvåa med gåingarderob och balkong i söderläge. nej tack!

älskar konst

still life with aspargus, 1697

självvalt ensam hemma ikväll. mmmm. sweeet as sugaaaaar känns det.
jag firar med sockersött tema.

1.
Sätt filmen på nedladdning
http://thepiratebay.org/torrent/5145259/500.Days.Of.Summer.BDRip.XviD-ARiGOLD.avi

2.
Handla

100 g margarin
1 dl socker
1 msk sirap
2,5 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 msk vaniljsocker

3. Sätt ugnen på 175 grader. Smörj en plåt eller lägg på bakplåtspapper.
4. Lägg alla ingredienserna i en bunke och blanda samman dem till en smidig deg.
5. Rulla ut degen till 3 fingertjocka längder, nästan plåtlånga. Lägg dem på plåten och platta till dem något.
6. Grädda i mitten av ugnen omkring 12 minuter. Skär längderna i bitar medan de är varma. Plocka isär kakorna när de svalnat.

avnjutes med en stor kopp te för ultimat mys

väcktes kl 06:59 av wuthering heights på sinnessjukt hög volym. så bra!! somnade om.

http://www.zshare.net/audio/6855009828dffa5f/

dessutom städade jag köket också. så himla bra gjort.

1919 / 2005

asså robotar verkligen? vi har seminarium om krabaten till höger imorgon, borde ju charmas av hans jätteögon men nej. tror jag bara gillar robotar som kitsch, dystopier, ungergångsmaskiner. disneypaketerat känns det bara boooring. snoozade bort “beräkningsbarhetens gränser, tids- och rumskomplexitet” som jag kan lägga femman i min ficka på är långt mindre avantgarde än vad dom kunde drömma om för 100 år sen. fin titel men boring. och punka.

men innan mörkret lagt sig lyssnar jag på nutid, snöflingorna singlar väl i takt.
sova äta fördriva äta sova, skönt under täcket. trögheten. på den nivån att lycka är ensam mamma söker-finalen (ulrika & lasse!) och betapetrankingen som skjuter i höjden. lyckan är trög.
tänk att en tolftedel av livet kommer att vara november. kommer liksom alltid vara trist också. det är så lätt att glömma bort det och tänka vad är det för feel på meeej (är det fel på mig?). underbaraclara skriver att det är mänskligt att va trött. jag tänker att det är ok att inte hitta på så mycket, det är väl ändå upp till mig om jag vill minnas livets meningslöshet eller lyckas förtränga den med typ.. aerobics. & får ändå lite tröst av det.

nutid

jag är så duktig.

upp klockan sju och tar en promenad innan jag cyklar ner på stan och kapar topparna. bort med friss och trista längder, effektivisera glansifiera! äter hoppysslad müsli till frukost med färsk frukt i innan det, och ännu innan det har jag legat i sängen och lyssnat på mina lyckoövningar. 5 timmar i skolan, är engagerad, räcker upp handen. åker hem och lagar storkok, lägger i lådor, går på yoga, äter dinkellimpa.

lyssnar på nina simone efter allt och är inte vidare postkolonial när jag nästan måste grina lite, för jag tänker kanske bara för att hon är svart och sjunger sorgligt och vackert att hon måste förstå sig på slavery. fast istället för kedjor eller vad det nu var, att gå runt och bära på vardagen. varför jag tycker det är så sorgligt att ta hand om sig vet jag inte, rutinen kanske. slå in det i sig, effektivisera den. buhuhu, tröstar mig med att okynnesäta världens godaste dinkelbröd. och med en blick på mitt jättestökiga oduktiga rum.

tänk för att ja vill väl också skriva min historia.
det är tisdag och snart kommer nog axel hit och steker pannkakor och spelar betapet tills våra tävlningsnerver nästan tar kål på varann även fast vi är i samma lag. det är mörkt ute nu, överlag - gräver så djupt utan att hitta nåt. klev på en kniv. vardagsliv.

pas

På en vackert belägen ostörd innergård med bästa läge öst på stan i Umeå centrum ligger fastigheten Laxen 18, adress Storgatan 92. Runt området finns rika möjligheter till rekreation och friluftsliv med Ume älven och centrum bara några minuter bort.

67 fräscha kvadratmeter ÖST PÅ STAN ringer dom och erbjuder. man dör ju lite, tack och lov har jag en rationell pojkvän som tackar nej pga hög hyra. vadåå pengar, vad e deeee jämfört med en fin trea öst på stan, vad e de jämfört med en dröm. men nej. nu ska jag ägna mig åt det bästa tunnelbacken har att erbjuda av rekreation och friluftsliv, mata änderna i dammen vid sjukhuset med överbliven baguette innan solen går ner.

har ägnat senaste dagarna åt två biofilmer, en förmiddags modeseminarium, grundkurs om amnesty, introducerats i en åtta veckors studie i lyckoforskning, studievägletts och fått blankett för studieavbrott, gått på föreläsningar, skrivit labbrapport, film tv musik mat sömn. dygnet runt utforskat varenda vrå av människan jag kommit att nästan dela mitt liv med, druckit kaffe på världens finaste café. ne men vad jag vill komma till. jag finner mig själv vara tidernas största JA-sägare, hoppar på vad som helst - som nästan exakt ett år tillbaka vill jag skriva:

nu bor jag här förresten. jag har blivit en annan och försöker förstå mig på den nya, det tar tid och kraft. pendlar mellan frosseri och total avhållsamhet som om det är något jag försöker få mig själv att glömma.

det kanske är dags att lugna sig. eller kanske inte.

hej bloggen!
jag är dålig på att höra av mig.
det är mer än skymning här, och klockan är inte ens sju. jag har efter en hel eftermiddag på stan äntligen lyckats investera i en duglig kofta. (vintern kommer!!!)
för övrigt funderar jag på att byta bana, tappar så snabbt intresset för den generella människan i översiktliga kursböcker. så sugen på detta (men vidare, verkligen?) vill gärna ha respons, vad ska jag göra med mitt liv! har inga högre tankar om studievägledare men jag antar att jag ska gå dit nån dag.

det är inte för att vara taskig jag inte hör av mig, utan för att livet på nå vis är fullt, precis som mina 17,5 kvadrat som så orimligt snabbt blir stökiga igen.

p.s. kolsvart nu

The dark powers, the mayflowers
The roads on which we travel
How he told me no and how my young heart broke
And how a cold new world unravelled

minusgrader inatt. jag känner för vintern som nåt himla test (inte tentan i eftermiddag), som en mörk matta, en ockupationsmakt som smyger sig närmare. stelnar till framför tv4-vädret. jag drömmer om ett litet bo att krypa ner i, och menar då inte en ny halsduk utan en tvåa nära stan. jag känner mig borgerlig i denna röda stad när jag drömmer om öppna ytor, utsikt och mjuk tvåsamhet. känner inget när jag tänker på mitt livs minst oförberedda prov om fem timmar. jag kanske skulle ta och sätta upp mina sommargardiner vita som snö nu. puss och kram.

andas

hej hela världen imorgon har jag uppkörning. det enda jag kan se framför mig är att kugga, grina i bilen och sen gå hem och boka uppkörning i robertsfors om en vecka eller så, där 96% blir godkända. skönt att ha en plan b så slipper jag vara nervös. not.

till alla krokiga själar där ute
stressen är överjordisk, jag håller farten framåt med nyttig mat och 20 minuters powernap, klagandet läcker ändå ur munnen, social skandal och skavsår i öronen på omgivningen!

en sak som är rolig tycker jag är 00talssammanfattningarna som börjar dyka upp. visst är det fascinerande att vara med när det levda livet ska listas och klassificeras och arkiveras! http://nollnolltalet.se/
själv har jag inte tålamodet att skriva egen, det blir bara omöjligt orättvist och fel. jag tror jag är väldigt inne på nostalgi för tillfället, sextiotal och sjutti och åtti med för den delen, tycker plötsligt att musiken är mer värdig när man upptäcker den 20 år senare, och blir så trött av den moderna tiden som går. så ja menar! spännande! snart är nuet också nostalgi! snyggt inslaget i behändig 10årsram! eller, går det verkligen att sammanfatta ett decennium och behöver man inte typ ett såll av 20 års glömska för att få en trovärdig lista? återstår att se va va va va

jag kan i alla fall bjuda på världens finaste tröstlåt, från ett helt annat decennium. har den hållit i 50 år lär den väl hålla 50 till:
http://open.spotify.com/track/7tf1VzWvpHm69pjB5t6dmY

förbjuden fordonstrafik fonetik
diken sensoriken C - S - N
CNS ja e less

perception jon situation-ism
modernism dualism duellant
formant trafikant är det sant?

a a o o i i e
corbusier
ge mig mer

p.s. ume lever upp till förväntningarna, var på folkets bio igår och såg en fin och politisk dokumentär, hällde upp kaffe för 5 kr i en udda mugg åt mig på självbetjäningsfiket i källaren. var i sällskap av minst en vegan.

“De sociala behoven har en allmänmänsklig grundval; motstridiga och komplementära motsvarar de behovet av säkerhet och behovet av öppenhet, av visshet och av äventyr, av arbetsorganisation och av lek, behoven av förutsägbarhet och av oförutsett, enlighet och olikhet, isolering och möte, utbyte och introspektion, oberoende (t o m ensamhet) och kommunikation, omedelbarhet och långa perspektiv. Människan har också behov av att ackumulera energi och att göra av med den, till och med slösa bort den i lek.”

till och med slösa bort den i lek!
det är lördag och här ska nu slösas

vänner
livets goda är så enkelt

kaffe på maten
välja bland 600 sorters lösgodis trots att man slutat med socker för länge sen
loppisrunda, fynda en fin t-shirt som jag tror egentligen är värd tjugo gånger mer
planer för helgen

hej dagboken!
det tog bara en vecka i korridoren innan jag blivit den som planerar fruktflugejakt, kylskåpsrensning och avfrostning av den gemensamma frysen. idag, den åttonde dagen, satte jag upp en lapp på kylskåpet. jag är såå nära att bryta mig in i nåns privata skåp och slänga den ruttna honungsmelonen, men jag vet inte, det kanske är nåns?

sensommaren ligger tung av avsked och lyckönskningar
åskväder och så många klasar i varenda rönnbärsträd
alla mörkgröna gräsmattorna

jag ska ju lägga ner mig i lådorna igen

bland de folk som talar ett språk som dom lärt av varann finns det ord som beskriver nåt svårt som dom bara gör innan reglerna fanns alla smaker som ett underjord som sen smälter som blev populär nu är förstört det blir vackert och många vill ha det som känns som nåt nytt det är lätt att förstå som dom gör om man läser om folk

25 dagar och 60 mil kvar till min blinddate med ume själv. det här är min våning.

put a penny on a railroad track
snick snack
bomtjackalack vack er tack

att laga något som varit trasigt.

jag kan bli så avundsjuk på hantverkare, snickare, bagare, sånna jobb med resultat som är så verkligt praktiska. själv ska jag viga mitt liv åt elektroniska signaler och impulser i hjärnan som jag aldrig nånsin kommer kunna hålla fram i handen. därför gör det mig lycklig när jag köper ett trasigt armband på loppis och bestämmer mig för att fixa det. tvivlar lite på min egen förmåga men bestämmer mig för att försöka… och jag känner mig som ett geni när min tillböjda pappersklämma till spänne visar sig fungera fint! är så stolt att jag nästan känner att det är något gudomligt (eller kanske bara väldigt mänskligt) med den helande kraften i händerna.

jag som inte har nåt jobb går runt och längtar efter att jööö nåt.. göra sånger som är lindblomsgröna och skymningslila och fyllda av utekatter. fotografier som pulserar av åttiotalssyntar. text som inte travar på höjden..

jag ligger under täcket och önskar så hårt att tiden kunde stanna. inte ensam. om tiden ändå kunde stanna nu!

lagom till bakisdagen lägger sig gråmolnen över himlen, jag kryper ner under dem och myser. åker tåg hem och axel köper en tidning om skogen till mig på pressbyrån. skooooogen.. tänker jag och nåt längst inne i mig svarar. skogen framför det nya svarta på blankt papper och framför banbrytande scoop och provokationer. skogen. igår var vi ut som ni förstår eftersom den här dagen är dagen efter, falun by night var sig likt men lite tydligare i konturerna. inget mer dekadent hände än att dansmusiken skar i öronen, jag var lycklig och lät gå. igen kan jag konstatera vad som verkar vara ett huvudtema på den här bloggen, tiden går och jag blir äldre.

i övrigt, det vanliga - lycklig, harmonisk och tacksam, känner kärlek för de människor som omger mig. visst måste man väl förstå smärta för att kunna skriva något om livet och mänskligheten. och jag som tänker - vad är det för fel på olyckliga människor?